Etiketter

Nu fick jag göra en ny kategori som heter “Toadie 10-12 mån” och fick nästan lite panik. SNART ÄR HAN ETT ÅR OMG JAG DÖR! Typ. Jaja, här kommer den sedvanliga månadsposten. Lägger den efter ett hopp. Hopp!

Amning
Tutte, det är inte dumt någonstans. Min lille pruttbebis är dessutom ofta väldigt tydlig med att han vill ha tutte. Han siktar in sig och attackerar med sin lilla trutmun, eller så slänger han runt i famnen så att han ligger bebis och börjar att böka. Om han sitter en bit bort och jag visar tuttarna blir det fart på honom och han kryper bort till morsan fort för att tutta lite. Hur ofta? Ja säg det. Det beror på hur mycket vanlig mat han har ätit. Ibland kan det gå två timmar emellan, ibland tuttar han fyra gånger på en timma.

Mat
Åh det har gått så fort. BFF var här igår och hon kommenterade också att han har utvecklats där. Pincettgreppet är, kanske inte stadigt, men det är där och han kan nu pilla i sig små bitar så väl som att gnaga i sig en halv banan på egen hand. Han älskar frukt och leverpastej. Vi kör på som vanligt, att han äter av vår mat och att han får lite plockmat om vi äter något som inte är toadievänligt. Vi skippar välling, och kvällsgröt (även om han får mellanmålsgröt typ en gång i månaden) och fortsätter att ta det lugnt med mejeriprodukter.

Inga korvar i blöjan än så länge, inga förstoppningar. Allting fungerar finfint.

Sömn
Det känns som om den enda gången man får säga att ens barn sover bra är om hen sover hela nätter 19-07 typ. Men jag tycker att Toadie sover bra, även om han sover 22-08 och tuttar i sömnen några gånger under den tiden. Det innebär noll bekymmer för oss, så då är det bra. Okay, visst, vissa nätter snuttar han skitlänge och då blir jag inte överförtjust direkt. Men sömnen är ingen kamp, och den där fasen där han hade svårt att somna verkar vara över sedan en tid tillbaka (för den här gången i alla fall).

Dagtid har han flera sovpauser, och de brukar infalla runt sen förmiddag, någon gång på eftermiddagen och så en liten kvällsupplur. Är vi ute och far har han lite svårare att komma till ro och kan hoppa över en sovpaus.

Snack och skratt
Han är en solstråle! Och vad han håller låda, men det är fortfarande bara joller. Jag trodde ju där ett tag att han sade mamma. Inte för att han fattade att jag är mamma, utan mer för att han kanske fattade att jag reagerade. Men tiden gick och han sade aldrig mamma något mer, tills härom dagen när han kröp ut i hallen och sedan märkte att han var ensam. “Mamma!” pep han och köp snabbt som fan in i vardagsrummet igen, där jag satt. Kanske säger han aldrig mamma för att han inte känner att han behöver? Han är ju väldigt lugn. Hur som helst så säger han inget utöver det, men fortsätter med sitt avancerade, konsonantrika joller. Jag fattar verkligen inte hur han gör vissa ljud.

Gå
Finns det något bättre än att krypa bort till soffan, ställa sig upp och gå från ena änden till den andra? Fort går det också. Toadsen ställer sig upp mot allt, och går mer än gärna när man håller hans händer men balansen är inte kanoners än. Så det är nog en stund kvar tills han kan gå själv. Inte mig emot haha.

Tänder
Fyra är igenom, och en femte började precis att synas. Det märktes tydligt när den bröt igenom igår då han började panikgråta i sömnen så att han vaknade. Han har även bitit frustrerat i sina händer i några dagar nu och varit smågnällig så jag hoppas att det är över för ett tag tills det är dags för nästa tand.

Separationsångest
Om det nu är den beryktade separationsångesten skulle jag snarare vilja kalla Toadies version för separationsbesvär. För han är väldigt lugn angående det hela. Visst föredrar han mig och igår när han och pappsen skulle hänga i vardagsrummet medan jag hade stickjunta i köket gick det inte riktigt som tänkt, utan Toadie fick vara med oss efter ett tag. Är vi ute kan jag inte sätta honom i en barnstol så fort jag plockat ut honom ur sjalen, utan vi måste kramas en stund. Men jag upplever honom ändå som lugn, och mer att han “säger till” när han inte är okay.

En rolig sak han gör, dock, är att han sitter i min famn, ser pappa och snabbt kryper bort till honom glad i hågen. Sedan när han sitter i makens knä och ser mig börjar han direkt att gny och gnissla så att jag måste springa bort och plocka upp honom. Så kryper han till pappa igen, ser mig, gnyr och så går det runt. Haha, knäppbebis.