För ett tag sedan skrev jag om hur en vän totalt slutat höra av sig efter att Lill-Toadie föddes. Genom gemensamma vänner och lite andra källor (skvaller ftw!) vet jag lite om vad som har hänt, bland annat att hen har flyttat till ett ställe som ligger en och en halv timma bort bara. Utan att höra av sig. Det kändes lite konstigt, faktiskt.

Igår fick jag av ingen speciell anledning alls, så vitt jag vet, ett meddelande från personen via facebook. Det var lite svävande, så jag svarade artig, opersonligt och kort. Men, och det här är trevligt, det tog hen inte utan svarade att nä, du audhumble vi ska faktiskt ses. Så då sade jag att hen absolut är välkommen. Men vi får väl se. Vill hen ses är min dörr alltid öppen, men jag tänker inte räkna med det. Det har ju runnit ut i sanden förr, men jag hoppas att jag blir positivt överraskad.