Efter att ha varit i kontakt med relocationforetaget, och darmed aven en ny agent som vi kan kalla Mia, var det igar dags att aka pa ny lagenhetsjakt. Med relocationagenten nummer ett sag vi totalt sex lagenheter pa tva dagar, med Mia hade vi en halvdag dar vi sag tio stycken. Lite skillnad, eh? Forsta lagenheten hon korde oss till lag bara ett stenkast fran hotellagenheten, i ett mindre hyreshus. Pa vag upp till vaning sju fastnade hissen, en hiss som hade riktigt sunkigt och trasigt golv, och nar vi kom in i sjalva lagenheten… Jesus. Det bodde fortfarande manniskor dar (men de var inte hemma) och jag kan saga det att jag aldrig mer kommer att ha daligt samvete om mitt hem ar lite rorigt. I gymnasiet hade jag en kompis som var den storsta skitgris jag nagonsin traffat. Hennes disk var full av mogel, hennes kyl full av tomma makrillburkar, smutstvatt och gamla trosor lag overallt i lagenheten och ville du inte att dina svarta byxor skulle bli vita fick du sitta pa en plastpase pa golvet. Hennes lagenhet var fraschare an den har. Jag och Obi-wan visste inte vad vi skulle tro. Det var mogelsvamp i badrummet, kranen lackte sa pass att det strilade vatten ur kranen, inte droppade, och det var ett riktigt ratthal. Vaktmastaren sade att allting givetvis skulle renoveras innan forsta november, och vi akte ned till vaning ett for att kolla pa en storre, och dyrare lagenhet, som holl pa och renoveras och skulle vara klar till forsta. Visst var den battre, men det var fortfarande mer i stil med vad agent 1 hade visat oss, och jag och Obi-wan borjade att tappa det lilla hopp vi faktiskt hade kvar. I bilen pa vag till nasta stalle forsokte Obi-wan lite finkansligt fraga om detta faktiskt var en montreolsk standard, att detta var vad vi hade att vanta oss, men han var sa finkanslig att Mia faktiskt inte fattade vad han var ute efter.

Vi anlande till stalle nummer tva och blev visade tva lagenheter av en vaktmastare, som luktade extrem tasvett och inte verkade ha alla pinnar i hamsterhjulet. Lagenhet nummer tva var en luftig och frasch tvaa och helt plotsligt kande vi att vi hade en lamplig kandidat! Tills vi fick veta att det inte var tilltrade forran forsta december. Nederlag! Lite ledsna i ogat korde vi vidare till ett hogt hyreshys vid La Fountain-parken. Mia berattade att hon placerat sex personer fran Obi-wans jobb dar, och nar vi kom in i sjalva lobbyn (har ser hyreshusen lite ut som hotell, med lobby, kontor for forestandaren osv) var det frascht, rent och valdigt lovande. Vi fick se tva lagenheter, dar den ena var sa pass bra att nar Mia sade till mig att hon minsann sag ett leende kande jag att jag nastan kunde borja grata. Har hade vi en rymlig, nyrenoverad tvaa med spis, kyl/frys OCH diskmaskin, dar el, vatten och varme ingick som lag inom var budget (som var 800-1000$). Agent 1 visade ju oss inte ens nagot nara pa detta, och Mia hade hittills visat oss fyra som passade in dar. Hon korde runt mer i staden och visade oss ytterligare tre lagenheter som passade in pa vara kriterier och vi var helt overlyckliga over att vi faktiskt hade BRA alternativ att valja mellan istallet for en pest eller kolera-situation. Dagen borjade bajs, men holl pa att sluta med att vi redan bestamt oss for en lagenhet pa sextonde vaningen, allt inkluderat.

However. Nar vi var pa vag till Cote des Neiges, som ar lite som en forort vasterut och helt fantastiskt charmig med trad precis overallt och superfina tegelhus, tank idyllisk amerikansk film, akte vi forbi Hilton. Hotellet alltsa. Mia sade i forbifarten att de hyrde ut lagenheter pa sitt hotell, nagot som var valdigt nytt, och att hon placerat en kille dar nyligen som trivdes prima. En etta kostade 1200$, men allting (och da menar jag ALLTING, tom kabeltv, internet och telefon) ingick. Jag och Obi-wan tittade pa varandra. Nu var vi i en liknande situation som Agent 1, dar vi hade fragat varfor hon inte tittat at oss i ett hyreshys och hon bara avfardat oss. Mia, daremot, blev bara lite forvanad eftersom det var over var budget, men ringde direkt till Hilton och skaffade oss en tid. Sa vart sista stopp pa dagen var dar.

Hotellet ligger pang bom mitt i smeten, och ar ett redigt hoghus med en hiss som ar sa snabb att den gar sexton vaningar snabbare an en svensk hiss gar fem. Det riktigt sog till i magen. Vi fick veta att lagenheten vi skulle titta pa kostade 1080$, vilket ar vad en lagenheten vi mer eller mindre bestamt oss for skulle kosta inkl. kabel, telefon och internet, och var 45 kvm. Ja det ar ju inte speciellt stort, tanker du nu, men sedan kom vi in i den. Hallelujah! Morkt tragolv, splitter nya stainless steel-vitvaror, hotellbadrum, frasch och valbyggd svensk standard. Vi var i himmelriket. Sedan blev vi visade hotellpoolen, hotelljacuzzin, hotellbiorummet och hotellgymmet – nagot man far tillgang till som hyresgast dar. Hotellgymmet var fantastiskt. Dessutom, sa har man ingen maxsurfgrans pa Hilton. Ja det var ju inte sa mycket att snacka om. Vi vill bo pa Hilton!

Sa idag ska Mia ringa dit och se om ingen annan hunnit knipa den och forsoka boka tid at oss sa vi kan skriva pa ett lease. Vi ska bort till Papineau och salja vara vitvaror och kontakta gamla hyresvarden for att kopa ut oss ur kontraktet. Det kanske blir dyrt att losa den har situationen, men hiltonlagenheten ar sa fin att vi ar overlyckliga just nu. Mia var en helt fantastisk agent och vi hade varldens basta dag igar, aven om den borjade lite bla. Hon undrade lite forsiktigt om vi var nojda med dagen, och efter att ha beromt henne och lite finkansligt visat vart missnoje med den forsta agenten berattade hon att inga kande varandra da de var frilansare. Detta forklarar ganska mycket. Av folk som haft Mia som agent har vi fatt veta att hon mer eller mindre aldrig lamnade deras sida, hon hjalpte dem med allt, medan Agent 1 mer eller mindre var var taxi. Vi tror att hon gjorde sina val for att underlatta for sig sjalv, och ar sa tacksamma for var andra chans med Mia. Hall tummarna for att vi far Hilton nu.