Grattis, finaste lillasyster

Just Cause 2

Det här spelet kommer bli kalas. Sprid vidare, kära människor.

Blutsaft

Min läkare sade bekymrat till mig att jag hade järnbrist (precis som resten av Sveriges kvinnliga befolkning verkar det som). Efter att ha pratat lite med några kollegor som ätit järntabletter och av dem inte bara blivit väldigt hårda i magen utan även fått magproblem då tabletterna varit så starka bestämde jag mig för att leta efter något annat. JAg fann blutsaft. Efter lite googlingar hittade jag massa lovord, man blev såååå pigg (en del nästan höga) och även om det smakade äckligt var det så himla bra. Så jag köpte en flaska.

Smaken? Riktigt sunkiga russin, ungefär, så det är hanterbart. Jag tar ju hellre en hutt blutsaft än äter lever varje dag i veckan. Men jag har inte märkt av några positiva effekter alls av blutsaften. Det enda som hänt är att jag har fått världens aptit, jag är hungrig HELA tiden vilket är hur störande som helst när man upptäcker att matlådan inte räcker. Plus att jag igår satt och gäspade hela dagen, och på eftermiddagen fick jag ont i huvudet för första gången på länge. Vad fan? Why are you doing this to me mr. blutsaft?

Dollhouse…

En del kallar det redan Whorehouse, då det anspelas en hel del på sex, och då whedonserier oftast har mer substans har jag och sambon suttit rätt oentusiastiska där hemma i soffan. Det är mycket fokus på bröst, rumpa och ben och precis som Sydney i Alias förlitar sig Echos olika karaktärer på sin sexualitet. Men till skillnad från Alias finns det inte mycket mellan ytan och den röda tråden (Alpha) som gör att man kan rycka lite på axlarna åt alla svagheter. Men än finns det hopp! Jag snubblade nämligen över ett inlägg på IMDb (har jag för mig, givetvis hittar jag det inte nu) där det sades att Joss Whedon får kontroll över serien först vid avsnitt sex och att det kommer bli så där whedonigt som vi alla gillar. Om det är sant vet jag inte, men jag hoppas verkligen det för just nu är det den enda anledningen till att jag tittar. Kom igen Dollhouse, kick some ass.

Dollhouse är äntligen här…

…och jag har givetvis sett det, vad vore jag för whedonfan annars? Så vad tyckte jag? Well… Om man jämför med första avsnitten av Buffy, Angel och Firefly så är det här inte ens i närheten. Jag tycker att det är en godkänd början, men serien verkar mycket mer handlingsdriven än karaktärsdriven som hans andra serier är och det är ju just det jag uppskattar med dem. Dollhouse kändes inte lika Whedon, om jag ska vara ärlig, och jag har rätt svårt för Eliza Dushku och vet inte om hon är tillräckligt talangfull för att spela alla dessa olika typer av roller. Jag köper inte henne som kompetent, professionell eller liknande, utan ser alltid en trailer trashig, trulputtig, kaxig liten flicka som försöker hävda sig.  Men visst är plotten intressant, och speciellt Topher kändes väldigt whedonverse, som en mix av Wash, Xander och Caleb. Goofy men läskig, och Olivia Williams är inte bara uppfriskande, naturligt vacker utan även väldigt bra. Så även om början inte var mer än godkänd ser jag fram emot nästa avsnitt, för jag är övertygad om att det är en serie som vinner på att man ser fler avsnitt – som ju handlingsdrivna serier brukar. Dessutom – jag vill verkligen veta vad som hänt Dr. Saunders.

Sugen på lite Jessica Simpson?

Sådana finfina annonser kan man se när man okynnesläser skvallerbloggar.

Nej nu får det vara nog

Varför tittar jag ens på Ugly Betty och Grey’s Anatomy längre? Det är inte bra. Att det tog mig så här lång tid att ens se de senaste avsnitten, som kom i fredags, säger väl allt? Jag ska sluta att slösa tid på den skiten och göra något vettigt istället, som att spela spel och kolla på bättre serier. Hehe.

Meredith och Christina blev sams, men eftersom jag inte ens minns varför de blev osams spelade det mig mindre roll. Izzie bara upprepar sig hela tiden, stackars människa. Manusförfattarna måste hata henne, för de ger henne tre ord och så säger hon dem hela avsnitten igenom. De har dessutom dragit ut på hennes sjukdom så otroligt länge, och det har ju inte ökat gradvis heller utan mest varit pang på röbetan och så har man fått dras med skiten. Don’t get me wrong, jag gillar Denny as much as the next guy men detta är inte bra. Lilla Grey och McSteamy är två karaktärer jag gillar men vet någon varför de är tillsammans? Annat än att de är två snygga castmedlemmar som inte hade någon att hooka upp med? Hon var ju kär i George alldeles nyss. Vad smidigt det måste vara att kunna vrida av och på sina känslor på det där viset. Sedan undrar jag varför serien envisas med att hela tiden introducera nya karaktärer, som dessutom inte får tillräckligt med plats för att utvecklas, istället för att bygga något med de de redan har. Jag saknar gamla vimsiga Greys där vi fick följa järngänget och deras knasiga bravader.

Är jag en dålig människa när jag säger att det hade varit rätt gött om Bettys pappa dött? Han är så fruktansvärt tråkig, går bara runt och säger miha (hur nu det stavas), bakar muffins och ger sina döttrar dåligt samvete över det ena och det andra. Betty utsätts ju för guilt trip efter guilt trip överhuvudtaget. Här har vi en smart kvinna med skinn på näsan som har någon karriärsdriven personlighet gömd någonstans under lager av naiv stereotypkvinna som ska ta hand om sin familj och uppoffra sin chans för dem. Vad fan! Varför ska jag följa en dörrmatta som Betty? Hon borde raida hela bettyverse och säga åt alla som är beroende av att hon tar hand om dem (ja, jag har inte glömt dig heller Daniel) att de kan få arslet ur, växa upp lite och fixa sina egna liv så hon kan fixa sitt. Nej fy fan vilken vidrig serie det är ändå när man tänker efter. Dessutom lider de lite av samma sak som Greys. För många karaktärer! Vårda de ni redan har istället. Argh.

Det tar en evighet att installera WoW

Jag har suttit här i fyra timmar nu. Det tar aldrig slut. Patch efter patch efter patch. Det värsta är att jag bara temporärinstallerar den på lappisen med, då iMacen ska in på service. Ja ja jag vet, det tog mig några månader att lämna in den (tekniskt sett står den i töntrummet, men den ska in imorgon). Men seriöst, WoW. Bli klart någon förbannad gång.

Spikmattan vs. Fisegubben

Lilla fisegubben hade ont i huvudet idag, så efter maten föreslog jag att han skulle lägga sig på mattan. Jag lade iordning allting, men ihoprullad handduk under nacken, på hans sida av sängen, men han bara kände mesigt på piggarna och klagade lite. Jag pushade på. Väldigt gnällig drog han av sig tröjan och lade sig försiktigt. Efter tio sekunder ville han inte ligga kvar längre, för det gjorde ju så ont. Detta från mannen som mobbar mig för att jag är liten, klen och ömtålig och skryter om hur stor och stark han är. Jag mobbade därför glatt tillbaka och pressade honom till att göra ett nytt försök, lade på honom täcke och släckte lampan och hela kittet. Han gnällde lite till, men det tog skruv när jag sade att till och med mesiga JAG klarar av att ligga på spikmatta. Nu, tio minuter senare? Aaaaaaw, lille fisegubben ligger och snusar så sött så.

Veronica Mars – The Movie

Jag varken hinner eller orkar skriva en massa text just nu, men det verkar absolut som en Veronica Mars-film är på gång och jag vill bara dela med mig. Wonderful news, om du frågar mig.

“That means I have time to write the VERONICA MARS movie,” he says. “But my writing the movie is half the battle. Someone else has to pay for it. Joel Silver does have a certain pile of money. He called on me saying ‘Can we do this now?’ Kristen wants to do it. Joel wants to do it and I want to do it. For me, that’s the next project.”
- Rob Thomas

Källa: iF Magazine