audhumbles does Montreal

Efter att ha lost ut vart kontrakt med gamla hyresvarden skulle vi skriva en application till Hilton, for att borja processen som forhoppningsvis skulle leda till att vi far lyan. Vi blev lite nervosa, men fyllde i och akte sedan till kontoret for att lamna in den. Men vi hade fattat helt fel. Det var bara en formalitet, sa sa fort vi kom in pa kontoret skrev vi pa leaset och lamnade in forsta checken. Vi har tilltrade onsdag nasta vecka, och internet-, TV- och telefonpaketet installeras forsta november. Sa hallelujah, dude, vi fick lagenheten! Innan vi akte hem for dagen tittade vi pa den annu en gang och den ar sa himla fin. Det kommer att vara ett noje att ta kort och visa pa bloggen. Obi-wan har haft en dumflin i nyllet hela eftermiddagen. Vinden har faktiskt vant. Det enda jag kanner att jag saknar nu ar att jag annu inte hittat ett stalle med pannkakor med lonnsirap. Fatta hur sugen jag ar pa det! Hehe.

Efter att ha varit i kontakt med relocationforetaget, och darmed aven en ny agent som vi kan kalla Mia, var det igar dags att aka pa ny lagenhetsjakt. Med relocationagenten nummer ett sag vi totalt sex lagenheter pa tva dagar, med Mia hade vi en halvdag dar vi sag tio stycken. Lite skillnad, eh? Forsta lagenheten hon korde oss till lag bara ett stenkast fran hotellagenheten, i ett mindre hyreshus. Pa vag upp till vaning sju fastnade hissen, en hiss som hade riktigt sunkigt och trasigt golv, och nar vi kom in i sjalva lagenheten… Jesus. Det bodde fortfarande manniskor dar (men de var inte hemma) och jag kan saga det att jag aldrig mer kommer att ha daligt samvete om mitt hem ar lite rorigt. I gymnasiet hade jag en kompis som var den storsta skitgris jag nagonsin traffat. Hennes disk var full av mogel, hennes kyl full av tomma makrillburkar, smutstvatt och gamla trosor lag overallt i lagenheten och ville du inte att dina svarta byxor skulle bli vita fick du sitta pa en plastpase pa golvet. Hennes lagenhet var fraschare an den har. Jag och Obi-wan visste inte vad vi skulle tro. Det var mogelsvamp i badrummet, kranen lackte sa pass att det strilade vatten ur kranen, inte droppade, och det var ett riktigt ratthal. Vaktmastaren sade att allting givetvis skulle renoveras innan forsta november, och vi akte ned till vaning ett for att kolla pa en storre, och dyrare lagenhet, som holl pa och renoveras och skulle vara klar till forsta. Visst var den battre, men det var fortfarande mer i stil med vad agent 1 hade visat oss, och jag och Obi-wan borjade att tappa det lilla hopp vi faktiskt hade kvar. I bilen pa vag till nasta stalle forsokte Obi-wan lite finkansligt fraga om detta faktiskt var en montreolsk standard, att detta var vad vi hade att vanta oss, men han var sa finkanslig att Mia faktiskt inte fattade vad han var ute efter.

Vi anlande till stalle nummer tva och blev visade tva lagenheter av en vaktmastare, som luktade extrem tasvett och inte verkade ha alla pinnar i hamsterhjulet. Lagenhet nummer tva var en luftig och frasch tvaa och helt plotsligt kande vi att vi hade en lamplig kandidat! Tills vi fick veta att det inte var tilltrade forran forsta december. Nederlag! Lite ledsna i ogat korde vi vidare till ett hogt hyreshys vid La Fountain-parken. Mia berattade att hon placerat sex personer fran Obi-wans jobb dar, och nar vi kom in i sjalva lobbyn (har ser hyreshusen lite ut som hotell, med lobby, kontor for forestandaren osv) var det frascht, rent och valdigt lovande. Vi fick se tva lagenheter, dar den ena var sa pass bra att nar Mia sade till mig att hon minsann sag ett leende kande jag att jag nastan kunde borja grata. Har hade vi en rymlig, nyrenoverad tvaa med spis, kyl/frys OCH diskmaskin, dar el, vatten och varme ingick som lag inom var budget (som var 800-1000$). Agent 1 visade ju oss inte ens nagot nara pa detta, och Mia hade hittills visat oss fyra som passade in dar. Hon korde runt mer i staden och visade oss ytterligare tre lagenheter som passade in pa vara kriterier och vi var helt overlyckliga over att vi faktiskt hade BRA alternativ att valja mellan istallet for en pest eller kolera-situation. Dagen borjade bajs, men holl pa att sluta med att vi redan bestamt oss for en lagenhet pa sextonde vaningen, allt inkluderat.

However. Nar vi var pa vag till Cote des Neiges, som ar lite som en forort vasterut och helt fantastiskt charmig med trad precis overallt och superfina tegelhus, tank idyllisk amerikansk film, akte vi forbi Hilton. Hotellet alltsa. Mia sade i forbifarten att de hyrde ut lagenheter pa sitt hotell, nagot som var valdigt nytt, och att hon placerat en kille dar nyligen som trivdes prima. En etta kostade 1200$, men allting (och da menar jag ALLTING, tom kabeltv, internet och telefon) ingick. Jag och Obi-wan tittade pa varandra. Nu var vi i en liknande situation som Agent 1, dar vi hade fragat varfor hon inte tittat at oss i ett hyreshys och hon bara avfardat oss. Mia, daremot, blev bara lite forvanad eftersom det var over var budget, men ringde direkt till Hilton och skaffade oss en tid. Sa vart sista stopp pa dagen var dar.

Hotellet ligger pang bom mitt i smeten, och ar ett redigt hoghus med en hiss som ar sa snabb att den gar sexton vaningar snabbare an en svensk hiss gar fem. Det riktigt sog till i magen. Vi fick veta att lagenheten vi skulle titta pa kostade 1080$, vilket ar vad en lagenheten vi mer eller mindre bestamt oss for skulle kosta inkl. kabel, telefon och internet, och var 45 kvm. Ja det ar ju inte speciellt stort, tanker du nu, men sedan kom vi in i den. Hallelujah! Morkt tragolv, splitter nya stainless steel-vitvaror, hotellbadrum, frasch och valbyggd svensk standard. Vi var i himmelriket. Sedan blev vi visade hotellpoolen, hotelljacuzzin, hotellbiorummet och hotellgymmet – nagot man far tillgang till som hyresgast dar. Hotellgymmet var fantastiskt. Dessutom, sa har man ingen maxsurfgrans pa Hilton. Ja det var ju inte sa mycket att snacka om. Vi vill bo pa Hilton!

Sa idag ska Mia ringa dit och se om ingen annan hunnit knipa den och forsoka boka tid at oss sa vi kan skriva pa ett lease. Vi ska bort till Papineau och salja vara vitvaror och kontakta gamla hyresvarden for att kopa ut oss ur kontraktet. Det kanske blir dyrt att losa den har situationen, men hiltonlagenheten ar sa fin att vi ar overlyckliga just nu. Mia var en helt fantastisk agent och vi hade varldens basta dag igar, aven om den borjade lite bla. Hon undrade lite forsiktigt om vi var nojda med dagen, och efter att ha beromt henne och lite finkansligt visat vart missnoje med den forsta agenten berattade hon att inga kande varandra da de var frilansare. Detta forklarar ganska mycket. Av folk som haft Mia som agent har vi fatt veta att hon mer eller mindre aldrig lamnade deras sida, hon hjalpte dem med allt, medan Agent 1 mer eller mindre var var taxi. Vi tror att hon gjorde sina val for att underlatta for sig sjalv, och ar sa tacksamma for var andra chans med Mia. Hall tummarna for att vi far Hilton nu.

Eftersom allting just nu ligger i andras hander ar framstegen inte sa regelbundna eller snabba som man skulle kunna hoppas. Men vi har nu hort fran agentens chef, som har fatt tag pa var hyresvard och borjat diskutera om vi kan bryta kontraktet. Han verkar inte helt oresonlig, och kan till och med tanka sig att kopa de vitvaror vi inhandlade och lata dem vara en del av lagenheten. Jag och Obi-wan har aven tittat runt pa sidor pa internet, vilket man ju tydligen inte ska men vad fan!, och skickat till agentens chef for att ge en bild av vad vi vill ha. Vi har aterigen skrivit ned en lista med specifikationer men faktiskt andrat dem lite. Eftersom vi kommer att forlora en del pengar pa detta krangel, och vi bada kanner hur onodigt det ar med en tvaa (eller 3 1/2 som de kallar det), kommer vi titta pa ettor.  Gor vi det kommer vi att ga ned flera hundra dollar i manaden. Vi far hoppas att de denna gang faktiskt tar hansyn till att vi ville att utilities (el, vatten, varme) och appliances (absolut spis, kyl/frys, garna tvattmaskin, diskmaskin ar bonus) skulle inga. Vi har fortstatt det sa att det inte alls ar en omojlighet.

Annars har det val inte hant sa mycket. VI fick byta rum efter att Obi-wans jobb fick se bildbevis pa djuren vi bodde med. Sa sedan en vecka tillbaka har vi bott i en ”svit”, men nej det ar inte en glassig Las Vegas-svit utan mer din fattiga faster Lisa-Majas gamla tvaa. Men den var helt klart renare och sangen lite skonare. Men kuddarna ar som chipspasar med massa overflodig luft, sa nacken ar mindre glad. Internet har dessutom gatt sonder tre ganger, sa du kan ju tanka dig hur kul jag har da. 70 % av tvkanalerna ar franska eller franskdubbade. Hurra! Obi-wan borjar trivas ratt bra pa jobbet och har nagra han brukar luncha med. Han kommer bra overens med sin narmaste chef och ar faktiskt emellanat glad! Vi var aven och kopte vinterjackor och kom undan med totalt 249$ – inte illa pinkat.

Trakigt nog har min lille fisegubbe blivit sjuk, men givetvis kampar han pa anda och gar till jobbet. Idag satt jag med knana uppdragna i soffan och han somnade med huvudet pa mina obekvama knaskalar. Da ar man fan inte kry. Ja, och gardinstangen ar som sagt pa vag ned i backen. Men vi tankte att vi skiter i det. Orka krangla annu mer.

Idag hade Obi-wan ett mote med personalavdelningen pa sitt jobb, for att prata med chefen for avdelningen och forsoka komma fram till en losning. Tyvarr verkar det bli ratt sa svart. Var trevliga relocation agent sade till oss, nar vi fragade om man pa nagot satt kunde bryta sitt lease, att det gar bra men man far betala tre manaders hyra som straffavgift. Inte tre manaders uppsagningstid dock, utan du betalar och flyttar ut. Detta stammer tydligen inte. Obi-wans foretag hade aldrig hort talas om det, och efter lite googling sa verkar man bara ha tre anledningar till att bryta sitt kontrakt. Flytta till alderdomshem, flytta till valgorenhetslagenheter med valdigt lag hyra, samt om du pa nagot satt blir handikappad sa du inte kan bo kvar i lagenheten. Hurra! Den dar agenten har verkligen satt oss i skiten. Tack tack tack.

Nar jag och Obi borjade prata om att vi ville fixa situationen kom vi ju overens om att betala straffavgiften, hitta nytt boende snabbt, salja tillbaka vitvarorna och flytta over allting. Kosta vad det kosta vill. Det vi trodde foretaget skulle kunna hjalpa oss med var eventuellt att underlatta det for oss ekonomiskt, vara ett stod juridiskt infor att bryta kontraktet och ge oss tips om flyttfirma och lagenhet. Men om de inte kunde det tankte vi forsoka fixa det sjalva. Men allting hangde ju pa att vi kunde ta oss ur kontraktet, och sa som det ser ut nu verkar det javligt knivigt. Ena HR-personen (HR = human resources = personalavdelningen), som ska ta over nu nar Smith tyvarr ska vara ledig, ar tydligen en riktig bimbo. Hon tyckte att det val bara var att skaffa en annan lagenhet och betala bada hyrorna. Nar Obi-wan sade att han inte har rad med det sag hon helt chockad ut.

Det HR vill ar att Obi-wan forst och framst talar med agentens chef, som han haft kontakt med tidigare och som ar en riktigt vettig person, for att se om hon kan fixa det. De vill att vi far en riktig tour denna gang och faktiskt hjalp med var relocation. Smith kommenterade dessutom pa hennes val av bank till oss med en stor stonande suck. Japp. Vi fick en riktigt fin start vi. Kukagent! Obi-wan berattade att foretaget aldrig mer vill att hon ska ta hand om deras anstallda, sa vi har ju foretaget pa var sida i alla fall och det kanns bra. Agentens chef har inte ringt upp annu, men vi tror och hoppas att det sker under dagen.

Vi har ingen aning om vad som kommer att ske. Just nu verkar det som att det blir Lya Nr 2 for oss helt enkelt. Det trakiga ar att efter samtal med Smith har vi fatt veta mer negativa saker. Hyran ar hog for den lagenheten i det omradet (speciellt med tanke pa att INGET ingick), adressen ar inte alls lika bra som agenten ville paskina, omradet ar inte lika tryggt som hon pastod (det ar inte gangstagetto alltsa, men det finns battre), och ja, det har ju resulterat i att man mar annu samre nu nar det inte verkar finnas nagon losning. Okay, jag ska inte ge upp an eftersom allting inte ar fardigutrett, men ar nagon forvanad over att vi bada har tappat hoppet ratt rejalt?

I forrgar pratade Obi-wan med en av foretagets personalansvarige om vad som hade hant. Han gick igenom allting, och det tog tydligen en och en halv timma. Som tur var, och detta var en sadan otrolig lattnad for oss, tog personen det valdigt allvarligt. Han blev faktiskt helt bestort och fick valdigt daligt samvete da det var just han (vi kallar honom Smith) som salde in jobbet och foretaget for Obi-wan under telefonintervjuerna. Samtalet fick oss att inse att var daliga upplevelse beror pa att vi fick en dalig relocation agent (som foretaget hyr in fran ett annat stalle, hon jobbar inte for Obi-wans jobb), inte att foretaget har forskonat ett helvete till paradis. Smith sade att var relocation ar den varsta i foretagets historia, och han var chockad, besviken och kande sig dum. Inte en enda gang lade han skuld pa oss, och efter samtal med honom, och samtal Obi-wan haft med kollegor, har vi fatt en bra bild av hur det egentligen skulle ha varit.

For det forsta kom vi till ett daligt hotell. Foretaget hade precis bytt, sa vi ar de forsta som bor har. Rummet, som ar riktigt daligt och ofrascht, satte standarden. Nar agenten sedan visade oss forsta knarkarkvarten borjade vi ju tro pa att det ar sa har det ar har. Nedganget, ofrascht och ologiskt. Allting hon visade oss bara cementerade den uppfattningen och Smith forstod verkligen varfor vi ”nojde” oss. Vi trodde ju att detta var nagon form av u-land, nastan. Det som skulle ha hant ar att hon skulle ha kort runt oss och visat upp olika omraden. Vara svenska vanner som flyttade hit i augusti korde runt med sin agent, pekade pa vad de gillade och hon skrev upp kontaktinformationen fran de olika maklarskyltarna som finns utanfor byggnader med lediga lagenheter. I Montreal ar det namligen sa att man inte ska kolla pa natet, utan de basta lagenheterna far man tag pa just genom att gora som de gjorde. Vad gjorde var agent? Hon skrev ut annonser fran natet och skjutsade oss mellan olika punkter och slangde ibland ur sig ett ”dar finns en tunnelbanestation”, ”i den restauranten har de goda pomme frites” men hon korde bara runt Le Plateau-omradet eftersom hon uppenbarligen bestamt att vi skulle bo i franska delen.

Nar Obi-wan forklarade for Smith hur vi ville bo, nar han raknade upp vara specifikationer, kunde han direkt tipsa om ett stalle som ligger nara Obi-wans jobb. Vi kollade in deras hemsida, och det verkar fantatiskt. De lagenheterna har allt det vi ville ha. Allt! Det passar perfekt in, och ligger inom var budget. Sa hur kunde han ge oss ett tips pa nagra minuter, medan agenten hade manader pa sig att forbereda och bara visade oss skithal. UTROPSTECKEN GALORE.

Smith sade till oss att han maste ta det till sin chef, man att han tror att hon kommer att vara villig att hjalpa oss. Om det pa nagot satt inte gar ar vi sa glada anda, eftersom vi fatt bekraftat att det inte ar foretaget som ar dumt i huvudet, eller staden som ar totalt u-land. Vi hade en ovanligt dalig start, med en ovanligt dalig relocation agent som inte lyssnade pa oss. Det ar ju underligt att vi till slut skrev under for en lagenhet som inte stamde in pa vara specifikationer alls. Man kan inte tro annat an att hon planerade att fa in oss i Lya Nr 2 for att fa provision. Den lagenheten hade hon inte utskrivet pa nagra papper, den lagenheten salde hon in regelbundet under de tva dagarna. Jag minns att jag sade till Obi-wan att jo vi kunde noja oss med den, men att det bara var att borja spara sa kanske vi kunde ha rad att flytta till ett battre stalle nar vart lease var over. Vi trodde ju att det var en kostnadsfraga, att i Montreal ar medelstandarden lag och for att bo bra maste man ha resurser, men det stammer inte.

Igar fick Obi-wan skriva en punktlista och skicka till Smiths chef, och idag ska han ha mote med dem. Jag hoppas att hon ar lika forstaende som Smith, som enligt Obi varit grym att prata med. Han har aven med sig kort pa spindlarna som prytt hotellagenheten, och den eventuella kackerlacka som flog upp pa mitt nattduksbord haromkvallen. Fy fan.

Ja just det. Relocation agenten horde av sig till oss i mandags och fragade hur det gatt, de verkar ha en policy att folja upp (Obi-wan misstankte att hon hade daligt samvete) och vi berattade om spisen. Hon ringde genast hyresvarden, och mailade sedan och sade att hon lamnat meddelande och att han kommer att fixa det direkt. Jag akte till lagenheten igar for att hamta post och lite smasaker, eftersom vi hade borjat flytta over lite innan vi insag att vi blivit lurade. Spisen var inte fixad. Samma dag ringer hyresvarden till Obi-wan och fragar varfor vi inte flyttat in. Han hade varit forbi lagenheten for att fixa spisen, men ville inte ga in eftersom ingen var hemma. De tva ganger vi faktiskt fatt tag pa honom under de har nastan tva veckorna har bada namnt att vi inte bor i lagenheten. Han sade aterigen att det ar ju bara att plugga in spisen i nagot annat kontaktuttag. Obi-wan fragade nu aven om isoleringen som sticker ut, och hyresvarden svarade att det fortfarande ar lite smasaker som ska fixas. Okay? Sa han later folk flytta in i lagenheter som inte ar klara? Jo, det brukar han fick vi veta av honom. Eeeh? Jag antar att han hoppades pa att vi skulle satta upp badrumskrokar, gardinstanger, toarullshallare osv sjalva. Jag fragade ju honom om det, och han sade att det bara var att kora pa. idiot. Hans forsvar pa att han inte hort av sig tidigare var att vi bara lamnat ett meddelande. Tillmotesgaende. Vi har totalt pratat med honom tva ganger, lamnat ett meddelande och dessutom ringt en javla massa ganger. Ska inte det racka? Ska man behova lamna meddelande flera ganger i veckan for att han ska fa eld i baken? Nej fy fan. Vi ska darifran.

Jag hoppas hoppas hoppas att det gar bra for Obi pa motet idag.

Ja nu har jag bott i Montreal i lite mer an tva veckor, och det har mer eller mindre bara hant daliga saker. Jag och Obi-wan tog en kvallspromenad igar och pratade om hur allt gatt snett, och hur vi tagit helt fel beslut och forlitat oss for mycket pa andras vanlighet. Jag har tidigare berattat att vi tog en lagenhet, ”nyrenoverad”, dar isoleringen sticker ut under trosklarna (detta sag vi tyvarr forsent), golven ar sneda, vaggarna konkava och dar utrymmet for spisen ar 4 mm for litet for att spisen ska fa plats. Trots att hyresvarden lovade oss att det var standardmatt. Klantigt. Vi har efter det kopt vitvaror, sang, soffa, och bestallt internet och fatt in det i lagenheten. Vi bor dock fortfarande pa hotellet. Dels for att internetleverantoren fittade sig mot oss sa det blir inte installerat forran fredag trots att vi lade forsta bestallningen sondag forra veckan, dels for att var hyresvard skiter i att spisen inte far plats. Vi har under en och en halv veckas tid forsokt fa tag pa honom upprepade ganger, han har svarat tva av de gangerna. Forsta gangen var efter att vi precis hade upptackt detta, och han lovade att ta tag i det och hora av sig. Men det gjorde han inte. Obi-wan ringde darfor nagra dagar senare, och han lovade att ta tag i det och kontakta oss samma eller nasta dag. Han sade aven att vi ju faktiskt kunde anvanda spisen, det ar ju bara att stoppa i kontakten, skit samma att spisen star mitt i koket. Vart fortroende for honom sjonk ned till noll. Efter det har han varken hort av sig eller vi fatt tag pa honom. Trevligt. Sa efter att ha snackat valdigt mycket har jag och Obi-wan kommit fram till att vi blivit grundlurade av var relocation agent och jag tanker beratta varfor for jag MASTE skriva av mig for jag ar sa javla sur!

1. Det hela borjade med att var relocation agent inte horde av sig till oss innan vi flyttade till Kanada. Obi-wan ringde bestort till sitt nya jobbs HR-avdelning och kollade vad som hant och hon var jatteforvanad over att han inte blivit kontaktad. Hon dubbelkollade de specifikationerna vi angivit angaende hur vi ville bo, och skulle kolla upp saken. Obi-wan berattade att vi skulle packa ned allt och bo pa hotell och inte ha tillgang till dator eller internet over helgen (vi tog in pa hotell fredag och akte till arlanda mandag morgon). Var relocation agent tyckte anda att det var en bra ide att hora av sig den helgen dar hon rabblade upp specifikationer som inte riktigt stamde (hon hade missat en hel del), och sade at oss att vi var tvungna att ha med oss vissa saker. Detta sag vi inte forran tisdag morgon da vi fick tag pa en dator och det var forsent for att gora nagot alls. Det borjar daligt redan dar liksom, men folk gor misstag och vi ar inte de som inte ger folk en chans.

2. Forutom all hjalp med papper och forsakring (alltsa, hon skjutsade oss till olika stallen dar vi fick skota oss sjalva) visade hon oss totalt sex lagenheter under tva dagar. Vi sade bl.a. att vi ville ha en etta eller tvaa, med vitvaror, inte pa forsta vaningen, tvattmaskin i huset eller lagenheten eller mojlighet att installera, nara till butiker, 30 min resvag eller gangvag till Obi-wans jobb.
Forsta lagenheten – Det sag ut som en riktig knarkarkvart med riktigt snygga golv. Fonster fanns knappt, badrummet var vidrigt och det fanns en dorr fran granden rakt in i sovrummet. Nya i landet vagade vi inte saga sa mycket, eftersom vi inte visste om detta var standard eller ej och inte vll forolampa, men var relocation agent spottade och fraste nar vi korde darifran. Det var inget att ha och hon skulle minsann visa oss en assnygg lagenhet senare. Den lag pa forsta vaningen, hade inte vitvaror inkluderade, hade inte tvattmaskin i huset osv.
Andra lagenheten (den vi valde) – Vi blev runtvisad av hyresvarden, som var bullrig och glad och verkade komma bra overens med agenten. Hon sade att hon placerat tva andra fran samma foretag i det huset. Hyresvarden sade att allt var nyrenoverat, och visst, det ar nymalat och golven ar blanka och fina. Men det var konstiga vinklar, koket var storre an sovrum och vardagsrum och varken jag eller Obi-Wan kande att ”ja! den tar vi!”. Agenten visade dock tydligt att detta var en kanonlya, och hon gillade omradet. Visst, det ar supercharmigt, men vi ar svenska och vill ha fyrkantiga lagenheter som ar latta att kora compact living i. Nagot vi upprepade for var agent flera, flera ganger bade dag ett och dag tva. Den hade inte vitvaror, det ar en halvtimmas promenad i valdigt rask takt till Obi-wans jobb, och det gar inga bra bussar. Det ligger pa tredje vaningen, men en trappa gar rakt upp till ena balkongen, sa det kanns ju mindre tryggt.
Tredje lagenheten – Trapphuset var trangt och luktade forjavligt och lagenheten bestod av en langsmal korridor och tre sma fyrkanter. Kok och badrum var ofrascht, och man delade balkong med grannen. Jag och Obi-wan sade att layouten var lite battre, men agenten fnos foraktfullt over hur trakig den var. Inte alls sa charmig och fin som Lya Nr 2. Inga vitvaror ingick osv.
Fjarde lagenheten – Vi fick ga upp for ett antal skrangliga trappor innan vi kom upp till lagenheten. Den verkade ocksa nyrenoverad, men allting var snett och vint. Rummen var bra och fyrkantiga, men valdigt sma och det var inte speciellt oppet. Huset verkade nastan fallfardigt. NO way Jose.
Femte lagenheten – en condo som hyrdes ut i andrahand av en astrevlig tjej. Men den lag valdigt avigt till, och hade givetvis tranga, branta trappor. Som alla andra lagenheter hon visade oss.
Sjatte lagenheten - Enda lyan som lag i ett hoghus. Alla andra lag i sma montrealhus. Lagenheten var sunkig, hade potential men var riktigt deprimerande. Agenten fortsatter visa sitt forakt och propsar hart pa Lya Nr 2. Hon menar att det finns butiker med begagnade vitvaror precis i narheten, och papekar igen att hon placerat fler personer i samma hus.

3. Pa eftermiddagen under dag 2, alltsa var sista dag med agenten, aker vi till ett kopcentrum for att fixa bank, kolla pa telefon at Obi-wan och ata lunch. Agenten har parkerat bilen i ett parkeringshus, och for att ta oss dit gar vi igenom ett hoghus med lagenheter. Det ser frascht ut, har hiss (!), och hon nastan saljer in huset for oss. Hon berattar att hon placerat nagra dar, att det finns pool, bastu och sa vidare. Jag och Obi-wan tittar pa varandra, det lat ju precis som nagot for oss! Vi snackar sinsemellan pa svenska om vi vagar fraga henne varfor hon inte visat oss nagot dar. Obi-wan tar sig mod och fragar forsynt, for vi bada ar valdigt intresserade. Men detta tar agenten inte bra alls. Hon blir latt sur och forklarar att det inte alls ar ett bra stalle for ett par, det ar mer for singlar, att det ar jattetrakiga lagenheter som ar fyrkantiga (HALLA!!!), inte alls som charmiga Lya Nr 2. Hon skruvar upp radion och ar sedan tyst i typ 30-60 min.

4. Vi aker till ett fik for att fa i oss lite vatska, och dar saljer hon in Lya Nr 2 lite mer, forklarar att laget ar fantastiskt osv. Vi kanner oss pressade, detta ar var sista dag med henne och klockan narmar sig fyra, vi behover en adress snarast och av de sex vi fick se fanns det ju bara ett alternativ. Lya Nr 2. Eftersom vi tror att standarden har suger rov, och eftersom vi anda litar pa agenten, tanker vi att det nog ar det basta vi kan hitta och bestammer oss for den. Trots att den knappt passade in i vara specifikationer.

5. Efter att vi skrev pa (ett sjukt kontrakt for ovrigt, dar han bara har rattigheter och vi skyldigheter) och lamnade checken sa har vi varit varda potta skit i hyresvardens ogon. Han vill inte hjalpa oss och svarar inte nar vi ringer, eller ringer upp efter att vi lamnar meddelanden. Vi kanner oss ratt lurade, sa klart, men det ar bara borjan.

6. Jag och Obi-wan borjar ga igenom hur de va dagarna gick till och vi borjar inse att agenten verkar ha sett till att vi skulle valja Lya Nr 2. Varfor? Fran kollegor har Obi-wan fatt veta att agenten formodligen fatt provision av hyresvarden for att hon skaffat inkomst at honom. Inte konstigt da, att det gick som det gick. Hon var valdigt kamratlig med honom, verkade kanna honom val och pratade mycket franska med honom. Hon namnde ju dessutom flera ganger att hon placerat tva till dar, och nar vi tog upp att vi ville bo i det dar hoghuset downtown blev hon forbannad.

7. Vi har borjat luska lite Obi-wan pa sitt jobb, och vi bada pa internet. Tydligen ar helt sneda, ruttna lagenheter inte alls standard har och det finns hoghus med helt okay lagenheter. Vi har kollat runt pa internet och sett flera vi tycker har potential, dar vitvaror ingar, dar el/varme/vatten ingar osv. Agenten propsade pa att vi skulle bo i ostra Montreal – franska Montreal – istallet for vastra, dar anglofonerna bor, men vi kanner oss frammande nog att Downtown ar en trost varje gang vi gar ned dit. Folk forstar oss! Vi forstor folk! Franska delen ar val lite val mastig nar man kommit hit helt ny. Vi fick dessutom hora, innan vi drog hit, att man skulle fa en rundtur av omraden FORST och bestamma var man ville leta lagenhet SEDAN, men sa var det ju inte alls.

8. Vi borjade rakna ut vad det skulle kosta oss att bryta kontraktet med Lya Nr 2, anlita flyttfirma for var sang och soffa, salja tillbaka vitvarorna, och betala forsta manadshyran pa nya stallet. Om vi ar raknar med det varsta kommer vi ga back lite mer an 20000 SEK men vi ar bada sa javla trotta, besvikna och ledsna att det verkligen ar vart det. Vi borjar nastan trivas i hotellagenheten for fan, och ser inte alls fram emot att flytta till Lya Nr 2. Vi vill bara ha en fyrkantig, oppen lagenhet Downtown, och om agenten bara lyssnat pa oss skulle hon ha hittat hur manga som helst att visa oss. Men HON gillar Le Plateau, HON har formodligen en deal med hyresvarden, HON vill ha ”charmiga” hus istallet for svenskt fyrkantiga. Men hon sket i vad vi sade, och nar vi forsokte dra i bromsen ignorerade hon oss. Sa vad fan skulle vi ha gjort? Visst svider det att vi redan kopt vitvaror for 10-15000 SEK, och ja det suger att man maste betala straffavgift pa tre manadshyror (men inte far bo i lagenheten under tiden) om man bryter kontraktet. Men vi vill trivas, och Downtown ar stallet man vill bo pa och Le Plateau stallet man vill besoka nagon gang da och da eftersom det ar pittoreskt och bohemiskt. Vi ar vasterlanningar. Sue us.

9. Idag ska Obi-wan ha mote med sin HR, som pa omvagar fatt hora hur besviken Obi-wan ar pa allt. Sa han ska ta upp vad vi vill gora, och se om foretaget pa nagot satt kan hjalpa oss. Hall tummarna.

Detta inlagg ar formodligen snurrigt och babbligt, men jag ar trott och ledsen och orkar inte lasa igenom det. Enjoy.

Dag atta – eftermiddag

Jag lyckades antligen spela lite WoW, dock med touchpad sa idag maste jag bege mig ut i djungeln och hitta en datoraffar sa jag kan kopa en mus. Att se spelet satta igang var lite som att krama nallen nar man sov borta som liten. Det kanske later lojligt, men det var antligen nagot bekant. Jag forsokte fordriva tiden med WoW, lite Oprah, och en tupplur, tills Obi-wan kom hem. Jag ringde aven hyresvarden och fick okay att satta upp gardinstanger, badrumskrokar osv (det finns inget sadant i lagenheten – inte ens toarullshallare!!!), fick lite svar pa fragor om sopor, var man kunde handla roret till tumlaren – och att han skulle fixa att spisutrymmet ar 4 mm for litet. Han sade att han skulle ringa upp efter att ha snackat med nagon handyman, men det har han fortfarande inte gjort.

Strax innan sju pa kvallen dok Obi-wan upp, men istallet for att se glad och pigg ut sag han trott och ledsen ut. Jag berattade om min dag, vilket gjorde honom annu mer ledsen, och han fick beratta om sin medan vi gick ut i regnet for att hitta nagonstans att ata. Minns inte om jag berattat detta, men var hotellagenhet ar sunkig (spindelnat och spindlar lite har och var) och har ett skitkonstigt kok dar man inte kan dra ut visa lador for de slar i skapsdorrar osv. Alltsa ater vi hamtmat varje kvall. Obi-wan berattade att aven hans jobb ar valdigt franskdominerat, trots att de hade lovat innan att det skulle vara ett engelsksprakigt projekt. Men eftersom alla andra kan franska defaultar de till det spraket sa Obi-wan hamnar ju lite utanfor. Eftersom det var en introdag fick han mest en rundtur, papper att fylla i, osv, och han blev faktiskt utbjuden pa lunch av sin narmaste chef sa det var trevligt. Men annars sa fick han mindre bra vibbar, och var lite besviken pa att man faktiskt maste betala for kaffet dar. Mitt gamla jobb, som inte alls ar ett lika stort foretag som dar Obi-wan nu jobbar, hade bade gratis kaffe/te/choklad och bubbelvatten. Heja Sverige. Vi tog oss ned till Burger King, och blev servade av ett litet vap som pratade sa tyst och sa dalig engelska att vi knappt fattade nagonting. Burgaren smakade inte ett skit och de hade inte salt och peppar utan bara ketchup, sugror och servetter. Men varst av allt var lasken. Jag tog en klunk och det smakade rengoringsmedel och jag insag att givetvis smakar lasken skit om vattnet har smakar skit. Vattnet har smakar namligen simbassangsvatten, da det ar massa klor i, och Burger King verkar inte ha investerat i en sadan liten manick som man kan kopa som tar bort den smaken. Vara bekanta har en sadan, sa vi kommer kopa en sa fort vi flyttar till lagenheten.

Eftersom badas dag varit dalig bestamde vi oss for att trostkopa varsin glass. Vi slangde in dem i frysen och gick ned till bottenplan for att tvatta var forsta maskin tvatt. Har pa hotellet kostar det ung 17 kr att tvatta och 10 kr att tumla. Maskinen skulle ta 40 min, sa vi akte hissen upp igen for att titta lite pa Anna Anka och ata glass. Nar vi oppnade glassen sag vi att den var helt smalt. Frysen fungerar, sa det var nagot fel pa glassen och da bara brast dt for Obi-wan. Han var sa himla ledsen for att allting bara gar fel, och kande att nu orkar han inte mer. Det ar smasaker man skulle rycka pa axlarna at, om de skedde med flera veckors mellanrum, men det hander sa himla mycket varje dag! Vi har varit har i en vecka och det enda som har gatt bra har varit tunnelbanan (jag tjatar, jag vet) och hotellets tvattmaskiner (tvatten igar gick asbra, och allting blev torrt efter 40 min i tumlaren). Hur kan ALLTING GA FEL HELA TIDEN???

Obi-wan kollade med folk pa jobbet. Alla andra hade fatt bra hotellagenheter och forstod ingenting av hans klagomal, men ingen av dem hade bott pa samma som vi. Hans kompis blev helt chockad nar han fick hora allt vi varit med om, och aven om aven han haft en dalig start verkar vi ha haft ovanlig otur. Obi-wan ar likblek och ler nastan aldrig langre och jag ar sa himla ledsen. Vi har nu fatt mer eller mindre bekraftat att allting som hans nya jobbs HR (human resources) malade upp bara var overdrifter och logner. Jag orkar inte rabbla upp allt vi blev lovade, och vad som inte stammer, men jag garanterar att vi trodde att vi skulle komma till nagot mycket battre an vi hade.

Vi som hade en frasch, valplanerad lagenhet med alla vitvaror, pool och bastu i huset, 100 mbits internet gratis, tva manadsloner som inte var fy skam, elektronikprylar till tusen har nu en sned och vind lagenhet med trangt och brant trapphus i en stad som ar skitig, dyr och forfallen. Jag kanner mig som en bortskamd snorunge som far bo i en hydda i Afrika medan MTV glatt filmar och folk hemma i tvsoffan skrattar at mig. Om hans foretag bara hade varit arliga istallet for att lova oss guld och grona skogar hade det kants lite battre. Da hade man varit battre forberedd pa alla motgangar. Oh Sverige, how I miss you.

Dag atta – formiddag

Jag gar upp tidigt for att hinna kopa skraplottsbusskort for 17$ och ta mig till nya lagenheten for att ta emot vitvaror. Allting gar ganska bra tills gubbarna kommer. Jag har bara behovt vanta i 1-2 timmar och har underhallit mig med att lasa Dead until Dark som vanligt. Ena leveransgubben kastar in ett oga i var typiska dum-i-huvudet-planerade montreallagenhet och rycker lite pa axlarna over hur trangt det kommer att bli att fa in spisen och kyl/frysen. Men de snalla mannen kampar pa och har snart fatt upp spisen. Som jag skrivit tidigare finns det tva standardmatt pa spisar, ca 61 cm och ca 76 cm. Halet for var spis ar givetvis 75,7 – standard enligt var vardelosa hyresvard. Gubbarna staller bara spisen framfor halet, sa jag var osaker pa om den skulle passa eller ej, man vet ju vad de sager om lite vald och vaselin. Istallet gar de och hamtar kyl/frysen och sager at mig att vanta tva timmar pa att stoppa i kontakten och sa drar de. Sa jag forsoker trycka in spisen sjalv, men det ar ratt uppenbart att vi matt ratt. Spisen ar 76 cm och halet 75,7 – den gar inte in. Jag kollar in kylen, som skulle justeras sa att den oppnades at hoger innan leverans, men den oppnas fortfarande at vanster. Men det varsta av allt ar att nar jag forsoker oppna den rullar hela kolossen med, sa jag maste halla emot nar jag rycker i dorren. Sa var det inte i affaren. Nu vet jag inte om ar for att vart golv ar sorgligt snett, eller om det finns nagon bromsklossliknande funktion pa kylens hjul. Men jag orkade inte langre bry mig. Jag ringer hyresvarden, bade till kontoret och pa mobilen, men som vanligt svarar han inte. Jag rafsar ihop mina grejer, och noterar att ena vaggen ar sa sned att den bildar en fin liten halvmane tillsammans med mediamobeln som star langs med den. Nu ar jag sa sjukt trott pa Montreal att jag bara vill lagga mig ned och grata. Sa jag springer ned till bussen och aker forsta strackan, och nar jag ska av blir jag fastklamd mellan dorrarna for bussdorrarna har ar helt dumma i huvudet och har underliga sensorer sa det ar alltid svart att komma av. Hela vagen hem satt jag och tankte ut olika kombinationer av konsord tillsammans med Montreal. Kukmontreal kanns bast. Jag hatar officiellt den har kukstaden och att ingenting nagonsin bara kan ga smidigt. Forutom tunnelbanan. I love Montreals tunnelbana. Kuk.